Men vad var det för gitarr då?

Det är en Martin såklart. Jag kan ju inte ta för givet att alla därute vet vad en HD-28 är för något, inte heller en J-40. Men det är olika Martinmodeller.
Martin är ju ett gammalt amerikanskt familjeföretag som grundades år 1833.
Själv så köpte jag min första, en D-35 i mitten på åttiotalet. Tyvärr förstod jag inte vilket fantastiskt ex jag fått tag på. Det kan ju även bero på att jag inte provat så många men jag sålde och trodde att jag kunde finna en lika bra eller bättre i USA. Jo tjena! Där var priserna högre på begagnat, ny hade jag inte råd med, och jag hittade ingen likvärdig.
Så var jakten igång. En kompis, Kenneth, hade en som jag kunde få köpa mot att inte sälja den vidare utan att han skulle ha första tjing. Den var bra men inte lika bra så den gick tillbaka till honom efter några år och jag var återigen utan. Nu bestämde jag mig för att jag skulle hitta en vapendragare o skita i prislappen. Det är ju inte så dyrt om man räknar med att lira massor av år på ett instrument som låter fantastiskt. Förövrigt tycker jag att priserna på gitarrer är förvånansvärt låga om man jämför med andra instrument.
Efter att ha provat de flesta gitarrer fastnade jag för min J-40 som jag nu haft ett antal år och gläds oerhört över att nu hittat en till som kompletterar perfekt. Alla gitarrer av högre kvalitet varierar inom modellen då de byggs av människor med olika handlag och olika sätt att se på klangbild och känsla. Det är fantastiskt intressant.
De gitarrer jag får in i butiken går jag igenom och lägger en liten "sluthand" för att optimera. Sen blir det en slutjustering om kunden önskar tjockare eller tunnare strängar o,s,v. Det är ju alltid individen som har sista ordet.
Jag har dock inte stött på någon som inte tycker att en riktigt bra gitarr låter vackert.